Om Svenskt Vatten, vattenbrist och VA-taxan

I ett debattinlägg på Altinget.se ställer företrädare för intresseorganisationen Svenskt Vatten följande retoriska fråga:

Handen på hjärtat, du politiker som läser detta, hur har du brytt dig om dricksvattenfrågan under mandatperioden?

Personligen har jag brytt mig en hel del om dricksvattenfrågan och ju mer jag funderar på saken, desto mer tveksam blir jag till Svenskt Vatten. Om man som intresseorganisation verkligen vore intresserad av att få ner vattenförbrukningen borde man rimligtvis överväga en högre rörlig del i brukningsavgiften så att det därmed blir ekonomiskt kännbart att ödsla med vårt mest värdefulla livsmedel. Det gör man nu inte och på sin hemsida skriver man bl.a.

En allmän rekommendation är att öka den fasta delen så att den är minst 50% men behålla en mindre rörlig del. Att behålla en viss rörlig del kan motiveras av 1) vissa kostnader är rörliga 2) som uppföljning av förbrukning.

Man vill trots allt se en liten rörlig del, men motiveringarna gör mig förbryllad. Tror Svenskt Vatten då inte att en större rörlig del skulle kunna minska förbrukningen? Nä, det tror man inte alls. Man skriver nämligen så här:

Det framhålls ibland att en rörlig kubikmeteravgift fungerar som ett incitament till lägre vattenförbrukning, men i Sverige har detta inte bekräftats entydigt av studier.

Yttrandet ovan, eller varianter av detsamma, har använts flitigt i Höörs kommun i samband med diskussioner om VA-taxan, inte minst av Magnus Brom, VA-chef. Jag blev nyfiken på vilka studier det kunde röra sig om och efter fem minuters sökande hittade jag en rapport från 2008 utgiven av Svenskt Vatten Utveckling (SVU 2008-07). Med hjälp av insamlade data från 1997 visar rapporten ett entydigt, om än relativt svagt, samband mellan den rörliga delens storlek och vattenförbrukningen (se figur nedan).

I rapporten skriver man

Som framgår av diagrammet kan man skönja en mycket svag minskning av vattenanvändningen när priset ökar. Priskänsligheten var sådan att förbrukningen minskade med knappt fyra liter per dygn och person om kubikmeterpriset ökade med 1 krona. Uttryckt på ekonomspråk innebär det en svag negativ priselasticitet.

Även om sambandet är svagt, så skulle det innebära att om kubikmeterpriset ökade med 10 kr, så skulle vattenanvändningen i genomsnitt kunna minska med närmare 40 liter, eller drygt 20 %, per dygn och person. Det får ändå sägas vara en ansenlig besparing som skulle vara välbehövlig i tider med vattenbrist. Ytterligare sökande visade sig dock vara resultatlöst och jag kontaktade därför Magnus Brom för av få tillgång till andra studier. Fyra månader senare fick VA-chefen till slut kontakt med  Svenskt Vatten som bl.a. skriver i sitt svar:

Detta med incitament rörlig del är svårt att studera och ngt klockrent finns inte. Men i SVU 2008-09 Vattenmätare i småhus? Analys av för- och nackdelar med avseende på vattenanvändning, ekonomi, politik och taxekonstruktion studerade man vad som händer helt utan rörlig del och inte ens då blev det entydigt (det får ju ses som ett extremfall).

Studien man hänvisar till är exakt samma studie som jag själv hittat (rapportens nummer ska dock vara SVU 2008-07). Svenskt Vatten tycker således det är lämpligt att baserat på en studie som visar ett entydigt samband påstå att ett sådant samband inte entydigt har bekräftats i (flera) studier. Anmärkningsvärt minst sagt. Man har dock uppmärksammat att inställningen är en annan på den europeiska kontinenten och man skriver:

På kontinenten är ekonomiska incitament till hushållning med vatten en central fråga, något omedelbart krav från EU på mätning och volymsavgift förefaller dock i dagsläget inte troligt.

Istället för att gå in på varför frågan är central på kontinenten och vad vi kan lära av detta i Sverige, så verkar man mena att eftersom inga krav från EU föreligger avseende volymavgift i dagsläget, så går det utmärkt att köra vidare med höga fasta brukningsavgifter.

Förutom att Svenskt Vatten mer eller mindre förnekar att det finns ett samband mellan rörlig del av brukningsavgiften och vattenförbrukningen, så är det stora problemet att organisationen har ett stort inflytande på kommunens tjänstemän och politiker när VA-taxor ska beslutas. Så har det varit i Höörs kommun exempelvis. För en villa som årligen förbrukar 150 kbm vatten så utgör den fasta kostnaden i den nya VA-taxan nära nog 70% av den totala brukningsavgiften på 5 414 kr per år. De ekonomiska incitamenten för att spara vatten är därmed små. Mycket små. Hög andel fast avgift i kombination med små så kallade bostadsenheter, har dessutom lett till väldigt höga brukningsavgifter för företagare med stora lokaler men med väldigt låg vattenförbrukning. En märklig ordning. De som förbrukar mest vatten borde rimligtvis få betala mest.

Sammanfattningvis finns det anledning att ifrågasätta Svenskt Vatten som intresseorganisation och opinionsbildare vad gäller vattenfrågor. Att man inte ens vill diskutera en högre rörlig brukningsavgift när vattenbristen blir mer och mer påtaglig är anmärkningsvärt. Att Svenskt Vatten dessutom har stort inflytande på kommunernas VA-taxor är problematiskt. I synnerhet eftersom de styrande i Höörs kommun inte förmår att bilda sig en egen uppfattning i frågan.

Jörgen Ekman (L)

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *