Barn- och utbildningsnämnden får ta oförtjänt mycket stryk

Rubriken ovan syftar inte på att barn- och utbildningsnämnden (BUN) i Höörs kommun och dess ledamöter i dagarna får utstå mycket kritik med anledning av de möjliga besparingsåtgärder som kommunicerats. Istället syftar rubriken på att BUN ensamt är ålagt ett sparbeting på närmare 50% av nämndernas totala sparbeting de kommande tre åren. Detta utan att någon analys har gjorts avseende vilka av kommunens verksamheter som har de största möjligheterna till effektiviseringar och besparingar.

Bakgrunden är att bokslutet för Höörs kommun 2017 visar ett negativt resultat på 19.9 mnkr (balanskravsresultat), som enligt kommunallagen måste hämtas in de närmaste tre åren för att undvika att staten vidtar åtgärder. För att lyckas med detta och för att samtidigt under treårsperioden skapa en välbehövlig marginal om +5.9 mnkr har nämnderna ålagts ett sparbeting på totalt 42.6 mnkr (1% 2018, 2% 2019 och 2.1% 2020). BUN:s del  av sparbetinget uppgår till 20.8 mnkr (48.7%) medan exempelvis socialnämnden anmodas att spara 15.6 mnkr (36.0%) och kommunstyrelsen 2.3 mnkr  (5.5%).

Det kan förefalla logiskt att fördela sparbetingen baserat på storleken på nämndernas budgetar. Under alla omständigheter är det ett väldigt enkelt sätt att räkna. Samtidigt kan man argumentera för att det är ett oreflekterat sätt att fördela besparingar på som riskerar att påverka kvaliteten på nämndernas verksamheter på ett ojämnt sätt. Ett rimligare sätt vore att grundligt analysera beparingspotentialen hos kommunens verksamheter och först efter en sådan analys fördela besparingarna.

Vad beträffar BUN verkar utbildningsverksamheten redan vara relativt kostnadseffektiv. De stora besparingar som i nuläget kan göras tycks innebära större klasser i grundskolan och fler barn per pedagog/personal i förskolor och fritidshem. Åtgärder som riskerar att slå hårt mot kvaliteten och byskolornas överlevnad. Samtidigt är det tydligt att flera av socialnämndens verksamheter, i synnerhet de inom äldreomsorgen, inte är kostnadseffektiva i en jämförelse. Hemtjänsten lider exempelvis av hög kringtid och beviljade timmar verkar vara generöst tilltagna jämfört med snittet för länet och riket.

Det finns således anledning att hävda att socialnämnden borde ta ett större ansvar vad gäller sparbetinget. Noterbart i sammanhanget är att socialnämnden i störst utsträckning bidragit till att kommunen hamnat på pottkanten ekonomiskt, vilket är ytterligare ett skäl till att just denna nämnd borde få ett större besparingsåtagande. Ytterligare anmärkningsvärt är att besparingarna justerats till fördel för kommunstyrelsen, som av oklar anledning ålagts ett i procent räknat hälften så stort sparbeting som övriga nämnder (0.5% 2018, 1% 2019 och 1% 2020). Har det alltså trots allt gjorts en analys som ger vid handen att kommunstyrelsen inte kan ta på sig en större besparing? I så fall, på vilka grunder? Om inte så är fallet borde kommunstyrelsen i rättvisans namn få ta ett sparbeting om ytterligare 2.3 mnkr.

Förhoppningsvis finns det fortfarande tid att korrigera budgetar för 2019 och 2020 utifrån en analys av verksamheternas besparingspotential. Kommundirektören ska i juni redovisa resultatet av sådan analys. Problemet är att beslut om BUN:s besparingar fattas den 9 april i år och att dessa beslut kan visa sig vara svåra att ta tillbaka. Hade jag varit politiker i BUN hade jag minst sagt varit irriterad över sakernas tillstånd. Men det hade jag naturligtvis aldrig erkänt.

Jörgen Ekman (L)

2 reaktioner på ”Barn- och utbildningsnämnden får ta oförtjänt mycket stryk

  1. Innebär innehållet i artikeln att de som är i behov av hemtjänsten skall duscha 1 gång var annan månat istället för som nu 1 gång i veckan? Redan 1 gång i veckan är tokigt.
    Jag förstår inte varför man inte ser över vilka åtaganden som är nödvändiga för en kommun att engagera sig i och slopa de åtagande som i detta krisläge inte är nödvändiga. När det är klart kan man börja sätta sparkniven efter behov och inte efter osthyvelprincipen eller där största kostnaden finns. Det man också borde titta på är starkt ökande kostnader som ex. de politiska. Enligt Sunt förnuft har de politiska kostnader från 2011 ökat från 11,7 till 22,7 miljoner vilket borde få vem som helst att resa ragg. Samtidigt är det med facit i hand klart att Höör inte har en löpande kontroll sina kostnader i förhållande till sina intäkter. Det har ju alla vettiga företag så varför inte Höör. Med vänlig hälsning Leif Seye Larsen Höörs bo sedan 10 år

    1. Hej Leif,
      Ledsen för den sena reaktionen. Jag kan bara instämma i det du skriver. Nej, tanken är inte att brukarna av hemtjänst ska duscha mer sällan. Poängen är att äldreomsorgen inte är kostnadseffektiv i dagsläget. Jag har bl.a. skrivit om detta här:

      http://hoorsliberalerna.se/2018/01/27/aldreomsorgen-hoors-kommun-lag-kvalitet-till-en-hog-kostnad/

      Mellan 2015 – 2017 har kostnaden för äldreomsorg och personer med funktionsnedsättning ökat med hela 35 % utan att kvaliteten har ökat i samma omfattning. En analys behövs för att bena ut vad som behöver åtgärdas. Att minska antalet duschtillfällen ytterligare är dock ingen bra åtgärd.
      Mvh
      Jörgen

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *